{"artists":[{"idArtist":"112181","strArtist":"Dream Theater","strArtistStripped":null,"strArtistAlternate":"","strLabel":"InsideOut Music","idLabel":"44363","intFormedYear":"1986","intBornYear":"1986","intDiedYear":null,"intPopularity":"64","intFollowers":"1704858","strDisbanded":null,"strStyle":"Metal","strGenre":"Progressive Metal","strMood":"","strWebsite":"www.dreamtheater.net","strFacebook":"www.facebook.com/pages/Dream-Theater/7677942180","strTwitter":"1","strBiography":"Dream Theater is an American progressive metal band formed in 1985 under the name Majesty by John Petrucci, John Myung, and Mike Portnoy while they attended Berklee College of Music in Massachusetts. They subsequently dropped out of their studies to further concentrate on the band that would ultimately become Dream Theater. Though a number of lineup changes followed, the three original members remained together along with James LaBrie and Jordan Rudess until September 8, 2010 when Portnoy left the band. In October 2010, the band held auditions for Portnoy's replacement drummer. Mike Mangini was announced as the new permanent drummer on April 29, 2011.\n\nThe band is well known for the technical proficiency of its instrumentalists, who have won many awards from music instruction magazines. Guitarist John Petrucci has been named as the third player on the G3 tour six times, more than any invited players. In 2009 he was named the No. 2 best metal guitarist by Joel McIver in his book The 100 Greatest Metal Guitarists. He was also named as one of the \"Top 10 Greatest Guitar Shredders of All Time\" by GuitarOne magazine. Former drummer Mike Portnoy has won 23 awards from Modern Drummer magazine and is also the second youngest person (at the age of 37) to be inducted into the Rock Drummer Hall of Fame. His replacement Mike Mangini has also previously set 5 WFD records. John Myung was voted the greatest bassist of all time in a poll conducted by MusicRadar in August through September 2010. The band was inducted into the Long Island Music Hall of Fame in 2010.\n\nThe band's highest-selling album is the gold-selling Images and Words (1992), which reached #61 on the Billboard 200 chart. Both the 1994 release Awake and their 2002 release Six Degrees of Inner Turbulence also entered the charts at #32 and #46 respectively and received mostly positive reviews. Metropolis Pt. 2: Scenes from a Memory was ranked number 95 on the October 2006 issue of Guitar World magazine's list of The greatest 100 guitar albums of all time. It is ranked as the 15th Greatest Concept Album (as of March, 2003) by Classic Rock Magazine. Six Degrees of Inner Turbulence also led to Dream Theater becoming the initial band reviewed in the music section of Entertainment Weekly during its opening week of release, despite the magazine generally preferring more mainstream music. In 2007, Systematic Chaos entered U.S. Billboard 200 at #19. By 2008, Dream Theater had sold over 2.1 million albums in the U.S. and by 2011, over 12 million records worldwide.\n\nThe band's eleventh studio album, A Dramatic Turn of Events, was released on September 13, 2011. It entered the U.S. Billboard 200 at #8, two positions lower than their previous release Black Clouds & Silver Linings which entered the Billboard 200 chart at #6. The album is the band's first with Mike Mangini, since Mike Portnoy's departure. On November 30, 2011 it was announced that On the Backs of Angels was nominated for a Grammy Award in the \"Best Hard Rock/Metal Performance\" category, marking the band's first ever Grammy nomination.","strBiographyDE":"Dream Theater ist eine Progressive-Metal-Band aus New York, USA.\n\nDie Band zählt zu den wichtigsten Vertretern des Progressive Metal und gilt als eine der kommerziell erfolgreichsten Bands dieses Genres. Sie verband als eine der ersten Bands die zeitgenössische Spielart des Progressive Metal mit Elementen des Progressive Rock der 1970er Jahre. Die Band verarbeitet in ihren Songs außerdem Elemente der Fusion-Musik und der orchestralen, klassischen Musik. Obwohl ihr erstes offizielles Album durchweg sehr gute Kritiken erhielt, blieben die Verkaufszahlen hinter den Erwartungen der Band und der Plattenfirma zurück. Der eigentliche Durchbruch gelang der Band 1992 mit ihrem zweiten Album Images and Words.\n\nNeben ihrer Tätigkeit für die Band sind und waren alle Bandmitglieder auch in weiteren Projekten tätig; so wirkt beispielsweise Mike Portnoy auch in den Bands Transatlantic, Flying Colors, OSI oder Liquid Tension Experiment (zusammen mit John Petrucci und Jordan Rudess) mit. Portnoy initiierte zudem Tribute-Bands für The Beatles, Led Zeppelin, The Who und Rush.","strBiographyFR":"Dream Theater naît de la rencontre de trois étudiants de l'une des plus célèbres école de musique des Etats-Unis : la Berklee School of Music. En septembre 1985 donc, le bassiste John Myung et le guitariste John Petrucci, tous les deux fan de Heavy Metal, tombent par hasard sur un certain Mike Portnoy, travaillant sa batterie et arborant un tee-shirt de Talas.\n\nLe trio (sans nom à l'époque) travaille d'arrache pied et compose ses premiers morceaux. Peu de temps s'écoule avant l'enrôlement d'une connaissance de Myung et Petrucci : Kevin Moore. Il faudra patienter jusqu'en mars 1986 pour que la formation embauche un chanteur en la personne de Chris Collins. D'une pierre deux coups, puisque le groupe en profite pour se nommer : Majesty.\nLa même année, les cinq compères enregistrent une première démo 6 titres qui se vendra à 1000 exemplaires.\nLes p'tits gars, à peine âgés d'une vingtaine d'année, débutent une série de concert qui se révèlera être un succès.\nPour la peine ils ne remettent pas les pieds à l'école mais se séparent tout de même de Chris Collin en novembre 1986.\n\nMajesty auditionne alors moulte chanteurs durant quasiment une année. C'est Charlie Dominici qui reprendra le flambeau/micro en octobre 1987.\nL'arrivée du nouveau chanteur permet au groupe d'améliorer ses textes ainsi que les parties mélodiques.\nDébut 1988, la démo de Majesty tombe entre les mains de Steve Sinclair, patron de Mechanic / MCA Records. Conscient de la grandeur de sa découverte, il propose rapidement un contrat au groupe de Long Island.\nMajesty accepte et enregistre en 1988 When dream and today unite, le premier album du groupe.\nJuste avant la diffusion du disque, la formation se renomme Dream Theater sur la proposition du père de Mike car Majesty était la propriété d'un groupe de jazz. Ce premier disque connaît un succès correct malgré une mauvaise distribution sur le vieux continent.\nDream Theater se sépare de Charlie Dominici fin 1989 et quitte par la même occasion son label.\n\nLe groupe entame alors une année de galère, à chercher LE chanteur répondant à tous leurs critères, tout en poursuivant les concerts instrumentaux et les petits boulots pour vivre correctement. Il faudra attendre novembre 1990 pour que la chance sourie enfin au groupe. Sur un arrangement de leur manager et d'un label canadien, il rencontre James La Brie (ex-chanteur de Winter Rose) qui s'apprétait à sortir un album solo.\n\nDream Theater repart à la conquête des maisons de disque et se fait signer par ATCO / Warner. Sous la houlette de David Prater, le groupe enregistre Images And Words qui sort en juin 1992.\nCet album mythique fera le succès du groupe du haut de ses plus de 350 000 exemplaires vendus aux USA. La tournée qui s'en suit assoit définitivement la réputation de la formation : Dream Theater s'est fait un nom.\nEn avril 1993, quelque jours après leur premier passage dans l'hexagone (à La Locomotive - Paris), le groupe enregistre son Live At The Marquee, à Londres, qui sera publié en septembre de la même année.\n\nLe groupe fait l'unanimité de par son alliance Heavy / Progressif, mais également par sa prestation technique irréprochable : John Petrucci est d'ailleurs élu meilleur guitariste de l'année pendant que Mike Portnoy acquiert la palme du meilleur batteur rock.\n\nAprès une pause bien méritée, Dream Theater publie son second album : Awake en octobre 1994. Au mois d'août de la même année, la nouvelle du départ de Kevin Moore vient ébranler la tranquillité du combo. Ce sera Derek Sherinian qui le remplacera.\nEn 1995, le groupe enregistre le morceau A change of seasons pour la postérité et en sorte un mini-LP.\nEn 1996, Dream Theater prépare l'enregistrement de son nouvel opus. Suite au décès de leur producteur - Kevin Gilbert -, la formation retarde son entrée en studio. L'hésitation quant au choix du remplaçant de Gilbert est longue et il faudra patienter jusqu'en avril 1997 pour qu'un nom tombe : ce sera Kevin Shirley. De mai à juillet, le groupe se retrouve en studio à New-York pour accoucher de Falling Into Infinity, en septembre 1997.\nEn 1999, Dream Theater revient avec Metropolis Part 2 : Scenes From A Memory, un disque culte de leur discographie.\nDereck est alors remplacé aux claviers par Jordan Rudess.\nEn 2001, le groupe publie un album live Live Metropolis, Pt. 2, enregistré le 11 septembre de la même année. Un drame n'arrivant jamais seul, le groupe fait une grosse faute en laissant la pochette du disque représentant une pomme en feu sur une vue de New-York...\nAprès cet incident diplomatique, Dream Theater enregistre son sixième opus : Six Degrees Of Inner Turbulence. Ce double album est publié en janvier 2002 et reçoit de très bonne critique.\nDream Theater signe Train Of Thought en 2003 puis Octavarium en 2005.\nSystematic Chaos sort en 2007 suivi de Black Clouds & Silver Linings en 2010.\n\nLe mois de septembre de cette même année sonne alors comme un coup de massue pour le groupe avec l'annonce de Mike Portnoy, batteur et membre fondateur de Dream Theater, qui décide de quitter la formation. Il rejoint alors Avenged Sevenfold sur l'enregistrement de l'album Nightmare ainsi que pendant leur tournée 2010.\nAprès un long casting, Dream Theater fini par recruter le batteur Mike Mangini (Steve Vai, Annihilator et James LaBrie) fin avril 2011.","strBiographyCN":null,"strBiographyIT":"I Dream Theater sono un gruppo musicale progressive metal statunitense, fondato a Boston nel 1985 da John Petrucci, John Myung e Mike Portnoy. Nonostante alcuni cambiamenti di formazione, i tre componenti originari sono sempre stati presenti nel gruppo fino all'8 settembre 2010, giorno in cui Portnoy decise di lasciare il gruppo.\n\nNati inizialmente col nome di Majesty, i Dream Theater sono diventati una delle band progressive di maggior successo commerciale degli anni novanta. La band è rimasta celebre negli anni, grazie anche alla qualità dei suoi componenti e ai progetti esterni a cui hanno preso parte: Petrucci fu chiamato per sei volte come terzo componente dei G3, nel 2009 fu nominato come il \"secondo miglior chitarrista metal di sempre\" da Joel McIver nel suo libro The 100 Greatest Metal Guitarists e fu inserito nella lista \"Top 10 Greatest Guitar Shredders of All Time\" dalla rivista GuitarOne. Jordan Rudess viene considerato uno dei migliori tastieristi di tutti i tempi secondo molte riviste come MusicRadar. L'ex batterista Mike Portnoy ha vinto 26 premi dalla rivista Modern Drummer ed è la seconda persona più giovane ad essere stata inserita nella Rock Drummer Hall of Fame, all'età di 37 anni. Il suo successore Mike Mangini invece ha vinto cinque volte il titolo di WFD World's Fastest Drummer Extreme Sport Drumming. John Myung fu votato come il più grande bassista di tutti i tempi in un sondaggio effettuato da MusicRadar nel settembre 2010. Nel 2010 inoltre, i Dream Theater sono stati introdotti nella Long Island Music Hall of Fame.\n\nIl loro disco più venduto è Images and Words (1992), il quale fu certificato disco d'oro dalla RIAA e si piazzò alla posizione numero 61 della classifica Billboard 200, vendendo complessivamente 2 milioni di copie nel mondo. Anche gli album Awake (1994) e Six Degrees of Inner Turbulence (2002) entrarono nella Billboard 200, rispettivamente alla posizione 32 e 46. Metropolis Pt. 2: Scenes from a Memory entrò alla posizione 95 nell'edizione di ottobre 2006 della lista stilata dalla rivisita Guitar World relativa ai 100 migliori album di tutti i tempi, oltre anche ad essere stato nominato il miglior album progressive di tutti i tempi secondo la rivista Rolling Stone. Nel 2007 Systematic Chaos entrò nella Billboard 200 alla posizione 19, mentre i successivi Black Clouds & Silver Linings e A Dramatic Turn of Events entrarono nella classifica statunitense rispettivamente alla posizione 6 e 8. Il singolo On the Backs of Angels, estratto da A Dramatic Turn of Events, ha ricevuto una nomination ai Grammy Award nella categoria \"Best Hard Rock/Metal Performance\", segnando la prima nomination in assoluto del gruppo ai Grammy Award.\n\nAl 2011, i Dream Theater hanno venduto oltre 12 milioni di copie in tutto il mondo.","strBiographyJP":"ドリーム・シアター（Dream Theater ）は、アメリカのプログレッシブ・メタル・バンドであり、同種の音楽性のバンドの草分け的存在。イエス、ジェネシスなどの構築的なプログレッシブ・ロックと、アイアン・メイデンやメタリカなどのドラマティックな展開を持ったヘヴィメタルの双方に影響を受け、それらを各々の豊かな演奏技術と多彩なバックボーンで組み合わせたスタイルを築き上げている。その音楽性とやれないことはおよそない技巧から、日本での人気も高い。ことに双方の要素を色濃く持つ音楽性のラッシュからの影響はメンバーが（特にアルバム『アウェイク』の頃まで）あちこちのインタビュー等でその影響を公言していた。","strBiographyRU":"Dream Theater — прогрессив-метал-группа из США. Основана в 1985 году тремя студентами музыкального колледжа Беркли. Dream Theater являются одними из основателей и наиболее известных представителей жанра «прогрессивный метал». Для музыки группы характерны необычная структура композиций, сложные инструментальные партии и высокое исполнительское мастерство музыкантов.","strBiographyES":"Dream Theater es una banda estadounidense de metal progresivo, formada en 1985 con el nombre de Majesty por Mike Portnoy, John Myung y John Petrucci durante su estadía en el Berklee College of Music de Massachusetts. Poco a poco, fueron dejando sus estudios para dedicar más atención a la banda que terminaría llamándose Dream Theater. A pesar de que se sucedieron algunos cambios en la formación inicial, los tres miembros originales permanecieron junto a James LaBrie y Jordan Rudess hasta el 8 de septiembre de 2010, cuando Portnoy abandonó el grupo. En octubre de ese mismo año, la banda organizó unas audiciones para el reemplazo del puesto de batería. El 29 de abril de 2011 se reveló que Mike Mangini sería el nuevo baterista permanente del grupo.\n\nLa banda es conocida por el virtuosismo técnico de sus instrumentistas, quienes han ganado numerosos premios de revistas especializadas en instrucción musical. John Petrucci ha sido elegido como el tercer guitarrista de la gira G3 en seis ocasiones, más que ningún otro invitado. En 2009 fue también nombrado como el segundo mejor guitarrista de metal por Joel McIver en su libro «The 100 Greatest Metal Guitarists», así como uno de los «10 mejores guitarristas de shred de toda la historia» por la revista GuitarOne.\nEl exbaterista Mike Portnoy ha ganado 23 premios de la revista Modern Drummer y fue la persona más joven (con 37 años) en ser incluida en el Rock Drummer Hall of Fame. Por su parte, su sustituto, Mike Mangini, tiene en su haber 5 récords en el World's Fastest Drummer Extreme Sport Drumming, que lo acreditan como el baterista más rápido del mundo. En una encuesta dirigida por el sitio de música especializado MusicRadar entre agosto y septiembre de 2010, John Myung fue elegido como el mejor bajista de todos los tiempos. Por su parte, los usuarios de la misma web eligieron a Jordan Rudess como el mejor teclista de la historia. Además, Rudess obtuvo en 1994 el galardón de Best New Talent («mejor talento nuevo») de la revista especializada Keyboard Magazine y se le califica como una leyenda en los teclados.La banda fue, asimismo, incluida en el Long Island Music Hall of Fame en 2010.\n\nEl álbum más vendido de la banda es Images and Words, de 1992, que obtuvo un Disco de Oro y alcanzó el número 61 en la cartelera Billboard 200.Tanto su disco de 1994, Awake, como el de 2002, Six Degrees of Inner Turbulence, entraron también en las listas en los puestos 32 y 46 respectivamente, y recibieron críticas mayoritariamente positivas. Por otro lado, Six Degrees of Inner Turbulence hizo que Dream Theater fuese elegida como banda inicial para la sección musical de Entertainment Weekly durante la semana de su publicación, a pesar de que la revista suele decantarse por música mainstream. En 2007 Systematic Chaos entró en la lista Billboard estadounidense en el puesto 19.Hasta 2008 Dream Theater había vendido más de 2,1 millones de copias en Estados Unidos y, hasta 2011, más de 12 millones en todo el mundo.El décimoprimer álbum de estudio del grupo, A Dramatic Turn of Events, salió a la venta el 13 de septiembre de 2011. Se posicionó en el octavo lugar de la lista estadounidense de Billboard 200, dos puestos por debajo de su anterior trabajo, Black Clouds & Silver Linings, y entró en el primer puesto de la cartelera UK Rock Chart. \n\nEl álbum es el primer trabajo de la banda con Mike Mangini, debido a la marcha de Mike Portnoy.El 30 de noviembre de 2011 se anunció que «On the Backs of Angels» había sido nominada para el Premio Grammy en la categoría de «Mejor Interpretación de Hard Rock/Metal», la primera canción de Dream Theater en conseguirlo.","strBiographyPT":"Dream Theater é uma banda de metal progressivo oriunda dos Estados Unidos e formada em meados dos anos 80. Tornaram-se numa das bandas do movimento progressivo, desde o auge do rock progressivo em meados dos anos 70.\n\nA banda é conhecida por ter músicos de excelente capacidade de composição e execução que ganharam vários prêmios por revistas especializadas. Colaboram com vários outros músicos de renome. Por exemplo, John Petrucci foi nomeado como o terceiro guitarrista do G3, juntamente com Steve Vai e Joe Satriani, seguindo a trilha de guitarristas como Eric Johnson, Robert Fripp e Yngwie Malmsteen.\n\nA banda entrou em turnê com diversas outras bandas, que incluem Iron Maiden, Joe Satriani, Marillion, Kansas, In Flames, Pain of Salvation, Porcupine Tree, Queensrÿche, Fear Factory, Enchant e Symphony X.","strBiographySE":"Dream Theater är ett amerikanskt band inom genren progressiv metal.\n\nBandet bildades 1986 av fyra studenter från Berklee College of Music i Boston: John Petrucci på gitarr, John Myung på bas, och Mike Portnoy på trummor. De tog även in Kevin Moore på keyboard och Chris Collins som sångare. Ursprungligen kallade bandet sig Majesty. Chris Collins medlemskap i bandet blev dock kortlivat och 1987 tog Charlie Dominici över sången. Detta resulterade i debutalbumet When Dream and Day Unite (1989). Bandet hade vid detta laget även bytt namn till Dream Theater på grund av att det existerade ett annat band vid samma namn. Mike Portnoys far namngav bandet som var namnet på en nedlagd biograf i Monterey, Kalifornien.\n\nÄven Charlie Dominicis tid i bandet blev kort och han sparkades strax efter When Dream and Day Unite hade släppts. Ett sökande efter en ny sångare inleddes och bland över 200 sökande hittade de slutligen kanadensaren Kevin LaBrie. Eftersom bandet redan hade två John och då skulle få även två Kevin, valde LaBrie att använda sitt andranamn James istället.\nBandets stora genombrott kom 1992 med albumet Images and Words. Första singel var \"Pull Me Under\". Albumet anses av många som det bästa progressive rock-, eller snarare progressive metal-albumet någonsin. En del av framgången kom även från att videon till låten Pull Me Under började visas regelbundet på MTV. En stor supporterskara över hela världen började växa och albumet följdes upp med en stor världsturné. Bland låtarna fanns omtalade Metropolis Pt 1: the Miracle and the Sleeper.Bland materialet som inte fick plats på Falling Into Infinity fanns en låt som kallades Metropolis Pt 2 och som var tänkt som en fortsättning på Metropolis Pt 1 från Images and Words. Bland fansen hade ett rykte gått om att Part 2 redan fanns som demo. I och med Internets framfart blev påtryckningarna på bandet för att spela in låten höga, bandet avslöjade dock ingenting om vad som var på gång. Fansen blev dock inte besvikna då det visade sig att Metropolis Pt 2 hade gått från en låt till ett helt konceptalbum kallat Metropolis Pt 2: Scenes from a Memory (1999). Mottagandet av albumet blev överväldigande från både fans och kritiker.","strBiographyNL":null,"strBiographyHU":null,"strBiographyNO":"Dream Theater er et amerikansk progressiv metal-band som ble dannet ved Berklee College of Music på midten av 1980-tallet. Senere har de blitt et av de mest populære bandene innenfor sjangeren siden den progressive rockens gullalder midt på 1970-tallet. Deres mestselgende album, Images and Words fra 1992, solgte til gull og blir ansett som en milepæl i utviklingen av sjangeren. Bandet blir ofte referert som det største og viktigste innen progressiv metal.\n\nBandet er godt kjent for enkeltmedlemmenes tekniske dyktighet, og har vunnet mange priser fra forskjellige musikkmagasiner. Av de samme grunnene blir de imidlertid ofte sett på av kritikere som en «pompøs» rockegruppe som setter fart og teknikk i høysetet. Trass i dette, er de høyt respektert av mange av de største navnene innen rock og metal, noe som har ført til mange samarbeid mellom gruppens medlemmer og andre kjente musikere. Et godt eksempel er at gitarist John Petrucci ble med som tredje gitarist på G3-turné med Steve Vai og Joe Satriani. Her følger han i fotsporene til Eric Johnson, Robert Fripp, Yngwie Malmsteen og andre innflytelsesrike gitarister. Jordan Rudess ble tatt opp til The Juilliard School allerede som 9-åring, og studerte klassisk pianomusikk før han fikk interesse for rock, synth og populærmusikk.\n\nDream Theater er også kjent for sin musikalske allsidighet og den store spennvidden på sjangre de har vært innom i sin karriere, noe som har gjort det mulig for dem å turnere med et ganske spredt utvalg av band. Noen av de mer nevneverdige turnépartnerne inkluderer Deep Purple, Emerson, Lake & Palmer, Iron Maiden, Joe Satriani, King's X, Marillion, Megadeth, Pain of Salvation, Porcupine Tree, Queensrÿche, Spock's Beard, Yes, Symphony X, Opeth.\nInnhold","strBiographyIL":null,"strBiographyPL":"Dream Theater – amerykańska grupa muzyczna wykonująca metal progresywny, założona w roku 1985 przez Johna Petrucciego (gitara), Johna Myunga (gitara basowa) i Mike'a Portnoya (perkusja). Po dołączeniu Kevina Moore'a (instrumenty klawiszowe) zespół obrał nazwę Majesty, którą zmienił na Dream Theater dopiero w roku 1987. Muzyka tej grupy to fuzja popularnych wówczas hard rocka i heavy metalu z jednej strony oraz rocka progresywnego z drugiej. Inspiracją dla Dream Theater była twórczość takich zespołów jak Kansas, Rush, Queensrÿche, Yes, Iron Maiden. Muzyka Dream Theater cechuje się ciężkim heavymetalowym brzmieniem, skomplikowaną formą typową dla rocka progresywnego (zmieniające się w czasie schematy rytmiczne i harmoniczne) oraz wykonawczą wirtuozerią. Zespół jest uważany za jeden z najważniejszych w historii metalu progresywnego. Do września 2010 roku działał w składzie James LaBrie, John Myung, John Petrucci, Mike Portnoy, Jordan Rudess.","strGender":"Male","intMembers":"5","strCountry":"Massachusetts, USA","strCountryCode":"US","strArtistThumb":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/thumb/tqsvpt1363622181.jpg","strArtistLogo":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/logo/vwtwww1363622161.png","strArtistCutout":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/cutout/ks5kr01642586973.png","strArtistClearart":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/clearart/sqxyuw1572898666.png","strArtistWideThumb":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/widethumb/qtuuqp1572898647.jpg","strArtistFanart":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/fanart/dream-theater-4dd62e10cc00a.jpg","strArtistFanart2":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/fanart/vtk2u61629799282.jpg","strArtistFanart3":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/fanart/dream-theater-4f841a14cdf5d.jpg","strArtistFanart4":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/fanart/ajhnl81613120769.jpg","strArtistBanner":"https://r2.theaudiodb.com/images/media/artist/banner/wxrwtu1411326161.jpg","strMusicBrainzID":"28503ab7-8bf2-4666-a7bd-2644bfc7cb1d","strISNIcode":null,"strLastFMChart":"http://www.last.fm/music/Dream Theater/+charts?rangetype=6month","intCharted":"7","strLocked":"unlocked","intChecked":"0"}]}